onsdag 14 mars 2012

Ingen resa, men en massa annat!

Fördelen med att inte åka bort fyra dagar är att man har fyra dagar att göra en massa annat på. Aramis får inte flyga denna gång. Vi stannar hemma! Känns skönt ändå, för vädret ska bli fint och vi kan kanske lägga lite spår och Leja och jag kan valla lite. Funderar på om man kanske kan lära Aramis några enkla uppgifter vid förflyttningarna sen. En gång i tiden var ju rottisen faktiskt en boskapshund, även om driften ligger lååååångt från en bc. Solen skiner och hundarna ligger och tuggar på ben. Själv ska jag fortsätta med min rättningshög.

tisdag 13 mars 2012

Flyga i lastutrymmet

Jahapp. Då är det dags för nästa äventyr på torsdag kväll. Kiruna nästa - med Aramis i släptåg. Men han är för stor för att flyga som handbagage - om nu någon inbillat sig att en rottis på fyra månader sisådär hade fixat att ligga framför sätet i en bur - så det blir en specialbur och lastutrymmet. Nyttigt och lärorikt, men framförallt en massa nya intryck både i samband med flygningen och att vara i Kiruna som är en så annorlunda stad på alla sätt och vis. Massor med snö har de förresten också, så den lille musketören kommer att vara ren.

Idag har Aramis lärt sig gripa apporten. Inga kommandon, bara operant inlärning och shaping med klickern. Fantastiskt hjälpmedel denna klicker som så tydligt fryser bilden för hunden och ger en klar och tydlig inlärning. Hade faktiskt glömt hur kul det är med en hund som sätter mig före djuren. Leja är en underbar hund och fantastisk på alla sätt och vis, och jag uppskattar hene så mycket för alla hennes kvaliteter, men hon ÄR bordercollie och väljer alltid ett får framför mig oavsett situation. Hon är ju avlad för det och fyller verkligen sitt syfte, men ibland önskar man att man fick första plats :) Med Aramis får jag ju det.

måndag 12 mars 2012

Oki, utvärdering var det!

Jag är alltid så entusiastisk när jag gör något. Det handlar inte om att något är svart eller vitt, rätt eller fel. Det handlar om att min personlighet är av sådan art att jag aldrig gör något mindre än till 110% (ja, till och med nu när jag skriver tar jag i lite mer.) Det får mina fantastiska medmänniskor och hundar som jag delar vardagen med lära sig att hantera. En del gör det mer än andra. Aramis gör det mirakulöst bra. Antar att det beror lite på att han är rottis, kanske?

Nåväl. Spårträning. Syfte: Att få Aramis intresserad och starkt motiverad för att spåra (så småningom IPO när jag fattar lite mer). Mål: att få Aramis att utföra spårningen så korrekt som möjligt. Således var det jag kallade för "sakletningsruta" en spårruta, men det bästa ordet jag kunde komma på var just "sakletningsruta". Genom att trampa upp en kvadrats ruta intensivt med extremt korta steg och lägga ut en massa godis fick jag Aramis att koppla godis och min doft inom rutan och om han klev utanför fanns inget att inhämta. Jag hade honom i koppel men styrde honom inte. Han var riktigt "på" och innan han tömt rutan på godis, gick vi vidare till nästa ruta och gjorde samma sak i totalt tre rutor.

Aramis var trött och nöjd efteråt, men jag känner att jag famlar i mörkret just nu och gör allt för att inhämta kunskaper genom litteratur och framförallt vänner som HAR rätta kunskaper för detta. VÄGLEDNING UPPSKATTAS!!!

söndag 11 mars 2012

Att lägga spår - en hel vetenskap för tusan!

Så var det dags. Inspirerad som attans både jag och Aramis, fast han inte visste vad vi skulle göra. Jag tror jag tänkte tio gånger längre i tid än vad "spåret" tog att genomföra. VAD ville jag att Aramis skulle göra och VARFÖR? Vad skulle syftet vara med det här första spåret och vad ville jag uppnå?

Det är inte första spåret jag lägger i mitt liv - trots allt har jag tävlat på elitnivå även om det är en evighet sedan. Men jag känner mig som en riktig nybörjare. Och det är jag ju också. På rottweiler i alla fall. Och nya metoder, ny forskning och nya sätt att tänka på skall icke föraktas!

Febrilt läser jag sista numret av Brukshunden som vänligt nog informerar om hur man kan lägga första spåren och alla för-och nackdelar det har beroende på vad man väljer. Jag blir mest frustrerad. Så vad väljer man då? Jag tänker först och främst på vad jag har för ras, och på hans förutsättningar, men sedan är jag egoistisk och vill gärna in på "nytt vatten". Således ringer jag en god vän och frågar hur man börjar förbereda hunden för spår om man vill köra IPO senare.

Idag har vi gjort första försöket av "sakletning" i tre stycken kvadratrutor med startpinne (fast det fattade ju inte Aramis att det var just en startpinne. Inte än i alla fall :)) Utvärdering kommer snart...jag ska göra den själv först. Innan vi går ut igen! Och ni som undrar vad Aramis tyckte? Jag tror hans svar är "mums, det här var gott - både matte och godis på samma plats och bara på just den platsen!"