Jag är alltid så entusiastisk när jag gör något. Det handlar inte om att något är svart eller vitt, rätt eller fel. Det handlar om att min personlighet är av sådan art att jag aldrig gör något mindre än till 110% (ja, till och med nu när jag skriver tar jag i lite mer.) Det får mina fantastiska medmänniskor och hundar som jag delar vardagen med lära sig att hantera. En del gör det mer än andra. Aramis gör det mirakulöst bra. Antar att det beror lite på att han är rottis, kanske?
Nåväl. Spårträning. Syfte: Att få Aramis intresserad och starkt motiverad för att spåra (så småningom IPO när jag fattar lite mer). Mål: att få Aramis att utföra spårningen så korrekt som möjligt. Således var det jag kallade för "sakletningsruta" en spårruta, men det bästa ordet jag kunde komma på var just "sakletningsruta". Genom att trampa upp en kvadrats ruta intensivt med extremt korta steg och lägga ut en massa godis fick jag Aramis att koppla godis och min doft inom rutan och om han klev utanför fanns inget att inhämta. Jag hade honom i koppel men styrde honom inte. Han var riktigt "på" och innan han tömt rutan på godis, gick vi vidare till nästa ruta och gjorde samma sak i totalt tre rutor.
Aramis var trött och nöjd efteråt, men jag känner att jag famlar i mörkret just nu och gör allt för att inhämta kunskaper genom litteratur och framförallt vänner som HAR rätta kunskaper för detta. VÄGLEDNING UPPSKATTAS!!!
uj , låter svårt o tidskrävande :) Men du , en vän på facebook ; nina pohl , är AKTIV med sån där hundgrekiska du pratar om ovan ;) Kolla om hon vill hjäpa/tipsa?
SvaraRaderaKRAAAAAAAAAAM EvilEve
Inte värst tidskrävande, det är ju det som är såååå bra! Tar bara några minuter och sen är valpis trött i huvudet. Superbra, tycker jag som är överhopad med jobb just nu (rättning :()
SvaraRadera